Min hjärna processar fortfarande allt som drabbat oss de senaste åren. Sjukdomar, död, förluster. Därför går det mycket långsammare med allt. Jag orkar inte pressa mig längre. Samtidigt är jag mindre tålmodig med vissa saker. Vill inte lägga tid på meningslösa saker. Den tid jag har vill jag använda rätt. Vill inte beta av för mycket. Vill liksom leva mer hela tiden och inte bara i helgen. Mitt liv är dyrbart. Jag är unik. Finns bara i ett enda ex.

Höstmys. Kaffetår. Hantverk. Släkt och bekanta. Höstmarknaden i Sörberg är en favorit. Sommarsolen sken fortfarande. Septembersött!