Jag har haft problem med att hantera allt som hänt sedan förra hösten. Svåra saker inträffade i mitt och min familjs liv på löpande band. Hur gör man när sjukdom, separation och död händer på samma gång? Man lever vidare, äter, sover och jobbar och tar hand om sin familj. Men alla de där känslorna som väcks, var tar de vägen? Jag tror att man måste få vara ledsen. Ibland poppar de upp och himlen blir mörk. Det är bara att gråta, sen lättar molnen. I helgen som för övrigt var en sån där ledsen helg vaknade jag av att jag grät högt. Kände på kinderna och de var våta av tårar. En märklig upplevelse! Men efter en jogging i augustivåt skog lättade molntäcket och himlen ljusnade. Idag är jag glad igen!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Så efterlängtad! Den väcker oss till liv igen! Våren är här! ...

Underbart! Så kul att fota show! I'm Every woman. Så roligt det ska bli! Scenen väntar! ...

Så går vi in i det nya året. Så nytt, så fräscht och oskrivet! Så många möjligheter och spår! Jag njuter. Så väldigt skönt att ha en vår i sikte och en sommar sen som kommer. Det här senaste halvåret har jag lärt mig massor om hur det kan vara i live...

Så kom julen. Efter en lång, mörk och snålblåsig motvindshöst. Hela december är som en utsökt förrätt. Förväntan byggs upp. Tyvärr för lite musik i år, för tomt och tyst. Men i saknaden växer längtan och drivkraften att förändra. Till nästa jul blir ...

Den här hösten går mot sitt slut. December är vanligtvis en tid jag älskar. Efter några mörka månader går vi in i ljuset, sången och den inre värmen. Den här hösten liknar ingen annan. Minsta möjliga musik betyder minus i tillvaron. Utmaningarna har ...