Lunchade häromdagen. Jamen, det gör jag ju varje dag - men den här lunchen var speciell. Det var mina gamla pluggkompisar som träffades. När vi läste på Informationslinjen tillbringade vi nästan all tid ihop under tre år.

Sen kom livet emellan. Nu ses vi inte så ofta. Men när vi väl gör det så finns det en hel del att prata om. Det är sköna bönor, kloka tjejer. Mitt-i-livet-kvinnor. Vi är i den fasen av livet när man måste vara ärlig mot sitt hjärta.

Så känner i alla fall jag. Drömmar, behov, tankar om vem jag är och vad jag vill går inte längre att bortse ifrån, de har liksom sprungit ikapp. Mitt-i-livet-kvinnor har hunnit skaffa sig erfarenhet men är ändå fortfarande hungriga på livet. För min del är jag inte lika hungrig på prestation, är mer inne på relation. Tycker att det börjar utkristallisera sig vad som verkligen är viktigt här i livet. Mitt-livs-tiden kanske är den bästa, vad tycker ni andra som är där med mig?