En stund i soffan med Beck och jag är rustad inför arbetsveckan.

En måndagkväll med Gynekologen i Askim - och jagler hela vägen till sängen!

Så mycket igenkänning, så många karaktärer att älska och hata.

Vad vore söndagskvällarna utan Ove i Solsidan?

Tacka vet jag "Bonde söker fru" - sommaren och den spirande käleken flyttar in i vardagsrummet. Inte ska apoteket få något besök av mig - så länge det finns svenska serier och filmer att gotta sig i och må bra av! 

Skulle gärna sitta på en Finlandsfärja på väg till Åbo. Allra helst i den ljuvliga sommartid. Man tänker så bra på en båt. Hela livet är en resa- och då blir tankarna förstärkta av att jag reser dubbelt upp. Jag har så mycket tankar - och hjärnan ockuperas av så mycket. Som arbete och familj och allt man måste och vill göra bra. Om jag satt på den där färjan och bara hade den oändligt vackra himlen som sällskap kunde tankarna släppas fria. Livet är så svårt ibland - inte alls rättvist eller enkelt, inte alltid roligt eller lustfyllt. Att vara en god medmänniska - hur är man det? Hur mycket får man bry sig innan det övergår i något annat? Finns det gränser för hur man kan och får hjälpa en annan människa? Vem ska bestämma sånt? Kanske är det magkänslan som får avgöra - som så ofta förr. När det känns fel är det fel. Men hur ska jag veta att just min tolkning av var dina och mina gränser går är rätt? Kanske var svaren närmare om jag satt under den bara himlen och kände vinden smeka mitt hår. Kanske skulle svaret vara att livet aldrig kan vara rättvist eller ens alltid vackert - men att livet alltid är större än vad vi ens anar.