Livet. Så förunderligt, fantastiskt och förbryllande. Jag förstår mer och mer av vägen under stjärnhimlen, och samtidigt begriper jag så lite. Mina ledstjärnor lyser vägen där jag går och det sjunger inombords. Som en vattendroppe som skimrar på en brygga. Hur håller den ihop sig själv?
Genom en särskild kraft, en naturlag. Den är skapad till att vara den droppen och inget annat. Det är det stora, att få vara det man är skapad till, att få göra det man måste är att göra det man vill!