1,77 miljarder kr per år, så mycket är det arbete som vi anhöriga lägger ned värt! Vilken otrolig massa pengar!
Uppgiften var en av de många ord som fastnade i mig idag på Anhörigdagen. Jag var en del av (H)järnkollteamet idag och stod vid bokbordet och pratade psykisk ohälsa. Men vi hade möjlighet att lyssna på föreläsarna. Johanna Kagerup, en pedagogisk duktig och lättsam kvinna pratade om hur vi kan stärka oss för att få energikontot i balans. Förutom sömn, kost och motion lyfte hon fram kulturen, sociala aktiviteter, mental vila utan intryck och naturupplevelser som nycklar. Det sociala skulle kunna utökas men det övriga har jag koll på.
Sören Olsson pratade om att njuta av livet här och nu innan det där sen som kanske aldrig kommer. Han delade med sig av underbara dagar med sin prins annorlunda som så sorgligt dog i våras. En underbart mänsklig, rolig och ärlig föreläsning om det livsviktiga val vi har att leva livet fullt ut den dag vi har och att ta livet som det kommer. Känner tacksamhet över allt jag fått under denna dag.

Kan se tillbaka på två dagar i energiflöde!
Torsdagens föreläsning gick fint!
Känslan i rummet var att vi hade publiken med oss, och efteråt, när en och en halv timme gått blev det fina samtal kring bokbordet. Middagen efteråt var trevlig med fördjupade samtal om anhörigrollen och om ett samhälle där Iphonebeteenden tagit över. Susanne Mulder som driver stiftelsen är en otroligt sympatisk och driven eldsjäl som hade mycket att berätta. När jag kom hem och lugnet lade sig efter kvällsbestyren satte jag mig med utvärderingarna. Alltid lika spännande att ta del av vad åhörarna tycker. Bakom ansiktena på rad finns en oändlig ström av tankar och tycke.
Lite overkligt att läsa men jösses, så mycket uppskattning! Behovet av en föreläsning som min är tydligen stort.
Igår hade jag förmånen att få bidra med min sång vid en begravning. Stora Mellösa kyrka är otroligt vacker och solen och blåsten gjorde höstdagen mild och underbar. Är mycket tacksam att få vara med och ge ljus och hopp genom tonerna, en tröst i mörkret. Jag ser det som en uppgift att ta på allvar, ja en stor ära. Musiken är min men jag får ge den till dem som behöver den just då. Just så!