En sällsamt vacker torsdag. Jag knallar runt därhemma, har dörren öppen till altanen, jag njuter av den vackra morgonen. En timme senare ligger jag i tandläkarstolen. Bedövningen har verkat, borren åker fram. Jag kan koppla av, känner mig lugn. När klockan slår elva sitter jag i fåtöljen på systerns kontor i den gamla skolan och dricker kaffe. Pratar, planerar, spånar och skrattar. Så skönt! Vi promenerar. Ser ut långt, låter blicken vila i öppna fält, gyllene åkrar. En helikopter snurrar, livet viskar att allt är bra. Några timmar senare landar jag i lingonriset. Beundrar. Drar efter andan. Njuter tystnaden. Kvällsmaten på mammas balkong gör dagen fulländad. En förunderlig stilla lycka i kroppen. Frid.