Det händer något med oss när vi vågar vara oss själva. Vi blir sjäkvklara, självlysande. Min syster Åsa strålade i lördags. Så självklar, så naturlig i sin tolkning av Monica Z! En magisk kväll, helt underbar!

I torsdags blev det fem mil på cykel, i lördags sju mil. Hemfjärden runt och senare in till stan och tillbaka. Det känns i ben och bak. Cyklade till jobbet igår och det blev inte bättre. Men ändå skönt att röra på sig och sen känna att man gjort det. Jag sover som en sten. Somnade i soffan igår igen. Köpte ny cykelhjälm igår också. Känns mycket bra. En vit som satt som gjuten. Idag blir det mer cykel. Och tårta. Gott!