Det är fantastiskt vilket lopp hon gjorde idag! Charlotte Kalla, som sopade banan totalt med norska konkurrenterna i Falun! För min egen del har jag undvikit TVn när det har handlat om längdskidor ett tag. Jag har inte klarat att titta helt enkelt. Kopplar ihop det med att pappa inte längre finns här på jorden. Det var han som var entusiasten, som hade koll och kommenterade i brist på att åka själv. Så mycket längdåkning i benen,så många skidtävlingar han upplevde och smittade mig. Desto mer meningslöst att titta utan att kunna eftersnacka med honom! Men häromnatten hände nåt som jag tror förändrat allt. Jag drömde att jag klev in i barndomens sällskapsrum och fick en chock. I hörnet bakom bokhyllan stod han. Tyst och stilla, i en Sverigetröja, pappa Gunnar. Jag skrek så högt att darlingen vaknade och väckte mig ur drömmens grepp. Men såhär någon dag efteråt tolkar jag det som om pappa hejar på ovanifrån- och vill att jag ska fortsätta känna spänningen och charmen med svenska längdskidåkare. Heja Kalla! Du är bäst! Det tycker både pappa och jag.