Modiga Rut är här! Den kreativa musicerande passionären som alltid hamnar mitt i ett äventyr är en nyfödd sagoboksfigur som får mig att le! Bakom Rut står min syster Lena och min kusin Sofia. I fredags firade de att deras första bok "Modiga Rut och julkapellet" är ute. Med högläsning, sång och snack i en julinramad Teaterlada gav de oss julstämning i oktober. Skumtomtar, julmust, lussekatter och pepparkakor gjorde sitt till. Jag och dottern minglade runt och njöt av en kväll som bubblade av kreativitet! Farmor Rut skulle ha fyllt 100 år denna kväll log nog glatt ovanifrån, liksom mormor Rut med sin lapptäckskonst!

Hösten fortsätter att ge oss milda, sköna dagar! Vad kan man göra då? Varför inte ge sig ut i skogen och jogga sig varm över stock och sten? Får man sällskap med grannen blir det görkul! Sen blir man hungrigare än nånsin. Då passar en höstgryta med kantareller och ölkorv bra. De senaste dagarna har varit skönt höstiga. Döm om min förvåning när jag hittade krokus i full blom igår. Ur led är tiden, som mormor Rut skulle ha sagt!

Poff! Mitt i ett telefonsamtalet slocknade allt i huset och på gatan. Vi tände stearinljusen och drog fram ficklamporna. Så bortskämda vi är i det här landet med bekvämligheter!
Det blev ingen strömming och potatismos, det blev grillade hamburgare. Riktigt mysigt att stå där i kyliga höstvindar och värma sig vid glöden! Och plötsligt tändes huset upp igen! Då hade vi redan saftiga, nygrillade burgare på tallriken. Det var nyttigt att tvingas improvisera och tänka nytt. Strömmingen tar vi imorgon!

Oktoberlördag, 19 grader varmt. Sovmorgon och brunch. Höströj i trädgården hos mamma. Färgpaletten i naturen gör mig andlös! Träd som självantänt i apelsinorange, citrongult och rostrött. Lite gös i ugn blev en god lunch! Kanelbullens dag ville vi fira, och det hade ju mamma sett till att vi fick! Nybakta bullar, vilken lyx! Sen hade vi ork att göra höstfint på pappas grav. Grankvistar och kottar och ljung, det kändes som om pappa skulle gilla utsmyckningen. Badet i Sottern var ett måste. Åsa, du har ju utmanat mig på egen risk!

Ett mjukt spår. Doften av våta löv. Träd som brinner i orange, gult och grönt. Mina andetag är det enda som hörs. Skogen är sprängfylld av energi som rinner in i mig den här morgonen. Tre varv blir det, sen hem till en varm dusch, en nybryggd kopp kaffe och sånger som väntar på att sjungas!

Ibland går vi runt och tror att vi måste spela en roll. Att vi behöver vara felfria, glänsande, strålande supermänniskor som inte har en skråma i lacken. Fel, fel, fel! som Brasse skulle ha sagt. Det finns inga perfekta människor. De som utger sig för att vara det är för det mesta väldigt trista, både för sig själv och andra.
Riktiga människor har levt. Riktiga människor vet att livet är en palett av färger och att alla inte är ljusa. Äkta människor vet att de gör fel och de kan skratta åt sig själva. De har mycket att ha roligt åt, de tar inte livet så fruktansvärt allvarligt. De har både bucklor och skråmor i lacken och skäms inte för att de har levt och lever ett liv med öppna sinnen. De vågar visa sin sårbarhet, den är vacker. Just nu läser jag en bok om modet att vara sårbar. Den är skitbra! Kan rekommenderas till alla som tror att vi har något att vinna på att visa oss som vi är.