Ibland går vi runt och tror att vi måste spela en roll. Att vi behöver vara felfria, glänsande, strålande supermänniskor som inte har en skråma i lacken. Fel, fel, fel! som Brasse skulle ha sagt. Det finns inga perfekta människor. De som utger sig för att vara det är för det mesta väldigt trista, både för sig själv och andra.
Riktiga människor har levt. Riktiga människor vet att livet är en palett av färger och att alla inte är ljusa. Äkta människor vet att de gör fel och de kan skratta åt sig själva. De har mycket att ha roligt åt, de tar inte livet så fruktansvärt allvarligt. De har både bucklor och skråmor i lacken och skäms inte för att de har levt och lever ett liv med öppna sinnen. De vågar visa sin sårbarhet, den är vacker. Just nu läser jag en bok om modet att vara sårbar. Den är skitbra! Kan rekommenderas till alla som tror att vi har något att vinna på att visa oss som vi är.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Så efterlängtad! Den väcker oss till liv igen! Våren är här! ...

Underbart! Så kul att fota show! I'm Every woman. Så roligt det ska bli! Scenen väntar! ...

Så går vi in i det nya året. Så nytt, så fräscht och oskrivet! Så många möjligheter och spår! Jag njuter. Så väldigt skönt att ha en vår i sikte och en sommar sen som kommer. Det här senaste halvåret har jag lärt mig massor om hur det kan vara i live...

Så kom julen. Efter en lång, mörk och snålblåsig motvindshöst. Hela december är som en utsökt förrätt. Förväntan byggs upp. Tyvärr för lite musik i år, för tomt och tyst. Men i saknaden växer längtan och drivkraften att förändra. Till nästa jul blir ...

Den här hösten går mot sitt slut. December är vanligtvis en tid jag älskar. Efter några mörka månader går vi in i ljuset, sången och den inre värmen. Den här hösten liknar ingen annan. Minsta möjliga musik betyder minus i tillvaron. Utmaningarna har ...