En känslosam helg går mot sitt slut.
Livet är verkligen en berg- och-dalbana. Plötsligt förändras allt. Jag tänker på kompisen som hastigt blivit sjuk och nu fått en allvarlig diagnos.
Spelplanen förändras. Känner bara allt starkare att jag vill leva mer. Våga mer. Tro mer och starkare på att jag klarar saker. Vara mer Annika i allt. Lägga energin på det som ger tillbaka.
Livet är ju så förbaskat kort.Vad har vi att förlora? Vill inte ångra att jag inte gjorde det jag brann för. Därför är det med tungt hjärta och en gnagande besvikelse jag lägger mig i sängen ikväll. Dagen gav mig ingen inspiration eller tro på framtiden. Bara trötthet som gror när man är ganska ensam om att se möjligheterna. Idag var det urtrist att vara jag. Som att stå mitt i en guldgruva där det gnistrar men ingen vill gräva för att man inte tror sig om att få loss nåt guld.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Så efterlängtad! Den väcker oss till liv igen! Våren är här! ...

Underbart! Så kul att fota show! I'm Every woman. Så roligt det ska bli! Scenen väntar! ...

Så går vi in i det nya året. Så nytt, så fräscht och oskrivet! Så många möjligheter och spår! Jag njuter. Så väldigt skönt att ha en vår i sikte och en sommar sen som kommer. Det här senaste halvåret har jag lärt mig massor om hur det kan vara i live...

Så kom julen. Efter en lång, mörk och snålblåsig motvindshöst. Hela december är som en utsökt förrätt. Förväntan byggs upp. Tyvärr för lite musik i år, för tomt och tyst. Men i saknaden växer längtan och drivkraften att förändra. Till nästa jul blir ...

Den här hösten går mot sitt slut. December är vanligtvis en tid jag älskar. Efter några mörka månader går vi in i ljuset, sången och den inre värmen. Den här hösten liknar ingen annan. Minsta möjliga musik betyder minus i tillvaron. Utmaningarna har ...