Det var så glasklart. Som en blixt från himlen. Jag kunde inte ha fått en tydligare signal. Det var dags. Boken skulle ut till sina läsare. Brukar lyssna på magkänslan och har aldrig någonsin förr hört den inre rösten så tydlig. Den sa att jag var redo. Nu talar den till mig igen och har fler projekt på g. Samtidigt runt omkring mig laddar flera av mina systrar och närmaste vänner för att få ut sina kreativa projekt. Jag ler. Det kommer mera, mycket mera!

Vilken dag! Knallblå himmel och 20 grader måste ha varit det vackraste marknadsvädret i Pålsboda på många år! Det var kul att stå där och prata med folk- och roligt att knalla runt med systrarna och titta. Nostalgi. Och några böcker fick vi sälja, vi är nöjda, huvudpersonen och jag.

Sitter på altanen, fågelsången silas igenom mina öron och jag slår upp dagstidningen. Hamnar på familjesidan och ögat fastnar på en vers i en dödsannons. Och då känns det precis som om pappa talar till mig:
Stå ej och gråt vid min grav, jag sover ej, jag gav mig av. Jag är tusen vindar över sjön, jag är silverglitter över snön. Jag är solsken över mogen säd, jag är stilla regn i höstens träd. När du vaknar i morgonens vila, är jag tysta fåglar som ila i cirklande flykt över vatten. Jag är milda stjärnor om natten"
Pappa, du gav dig av så hastigt en natt i oktober. Vi gör allt vi kan och förmår för att låta livet gå vidare. Men varje blomma som slår ut i den generösa vårsolens glans påminner oss om dig.