Fick ett meddelande på facebook. Det var en mamma som hörde av sig. Hon hade läst min bok och tagit den till sig. Jag fylls av en djup glädje varje gång, den glädjen kommer från min innersta kärna. När jag var liten hade jag två drömmar, att bli sångerska och författare. Min dröm hade inget med kändisskap att göra, den handlade bara om längtan efter att få uttrycka sig. Om längtan efter djupaste tillfredsställelse. Och när jag står på scenen eller svarar på en läsares hälsning fylls jag av endorfiner. Lycka är att få syssla med det man allra innerst vill!

Jag är i en fas av förändring. Mitt i livet. Pappas död och en rad andra förluster drev in mig i en ny period. Jag rannsakar mig själv, mitt liv, min identitet och mina relationer. Jag har reflekterat och sett vissa mönster hos mig själv som inte är bra för mig. Ett mönster handlar om energi. Jag är mer rädd om min energi, på vad jag lägger den. Jag har lätt för att lägga energi på människor och på saker som engagerar mig. Men blir man besviken ett antal gånger över att inte få tillbaka det man ger händer det nåt med ens inre. Jag är känsligare för obalanser, vaktar mig själv lite mer för att inte bli sårad igen. Måste helt enkelt bli lite snålare hur trist det än är. För det är en ren självbevarelsedrift, en inlärd sådan för att jag ska fortsätta må bra. Livet är för dyrbart för att slösas bort. Varje minut är faktisk värd sin vikt i guld. Nu tänker jag mig noga för hur mycket energi något kostar innan jag säger "ja". Det är en livslång träning.