Krispig morgonluft. Blå aprilhimmel. Cykelturen till jobbet gick som en dans. Texter att nöta och blöta. Hälsade på en kär släkting efter lunch. Cyklade hem. Fixade påskgodis och promenerade med dottern i skogen. Vi talar så bra där, vi mår så bra bland träden. Vi hamnade mitt i jakten på en skabbräv utan att se den, men rådjuret skymtade vi mellan grenarna. Åkte hem och lagade gös. Firade autismdagen. Lägger mig nu med tårar i ögonen. Tänker på att livet måste vara så grymt för vissa. Det är alltid de snällaste som drabbas hårdast. Kan du svara mig Gud, varför?

Idag är det världsautismdagen. Vi hissar flaggan för Frida och alla andra underbara barn och ungdomar som har en diagnos inom autismspektrumområdet. Ni är alla fantastiska utropstecken för att tänka annorlunda. Ni har nåt att lära oss i ett samhälle där mallen blir allt mer fyrkantig och trång kring hur man "ska" vara för att "passa in". Vem avgör hur en lycklig och lyckad människa ser ut 2014? Ni har särskilda behov, men vem har inte det?! Jag är så tacksam för mina två funktionsunika barn och allt ni lär mig. Det är en gåva att få leva med er!