Ligger och filosoferar på ett nattåg från Norrland. Har läst ut Tomas Sjödin och ska snart släcka. Är det såhär det känns att åka barnvagn? Lite vyssjad till sömns, ett sövande, malande ljud. Slumrar nog till snart, tacksam för dagarna vi fått tillsammans. Två Svennevadstöser i Kulturhuvudstaden. Kan det bli annat än bra?

Vaken. Sov så gott men hjärnan ville vakna tidigt. Dagarna häruppe har rusat iväg. Så många flashbacks från uppväxten, så starka känslor. Tänker på hur våra livsvägar skilts åt för att nu igen korsas. Livsöden, situationer. Hur olika vi människor kan vara men ändå så mycket vi liknar varandra. Våra behov, våra bekymmer. Vår längtan och vår livsgnista. Alla behöver vi bli sedda och älskade för den vi är. Bli bekräftade. Du inte bara duger, du är bra, du betyder nåt för mig och för den här världen. Det gör skillnaden.