Jag ser er som står på den andra sidan. Ni som är ledsna. Som gråter med oss. Är förfärade över tragiken. Som ger oss tröstande ord. Sen går ni hem till ert. Jag vet vad ni tänker. Jag har själv varit där. Tänkt likadant. " Tack Gode Gud att det inte drabbade oss". Det är inget att skämmas för, det är djupt mänskligt. Helt naturligt. I hemmets trygga vrå. Det kan väl aldrig hända oss? Vi ska väl alltid ha det bra? Men oss hände det en natt i oktober. Plötsligt var allt vi gjorde "den sista gången". Det går inte att beskriva hur det känns. Det finns faktiskt inga ord. Jag ser er som står på andra sidan och minns hur trygg jag var där. Sorglös. Lätt. Det är jag inte längre. Är en annan Annika. Som Eva Dahlgren skrev" Det var evighetssekunder, tre korta andetag. Hela livet vände. Vem valde? Inte jag"

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Så efterlängtad! Den väcker oss till liv igen! Våren är här! ...

Underbart! Så kul att fota show! I'm Every woman. Så roligt det ska bli! Scenen väntar! ...

Så går vi in i det nya året. Så nytt, så fräscht och oskrivet! Så många möjligheter och spår! Jag njuter. Så väldigt skönt att ha en vår i sikte och en sommar sen som kommer. Det här senaste halvåret har jag lärt mig massor om hur det kan vara i live...

Så kom julen. Efter en lång, mörk och snålblåsig motvindshöst. Hela december är som en utsökt förrätt. Förväntan byggs upp. Tyvärr för lite musik i år, för tomt och tyst. Men i saknaden växer längtan och drivkraften att förändra. Till nästa jul blir ...

Den här hösten går mot sitt slut. December är vanligtvis en tid jag älskar. Efter några mörka månader går vi in i ljuset, sången och den inre värmen. Den här hösten liknar ingen annan. Minsta möjliga musik betyder minus i tillvaron. Utmaningarna har ...