Vi tog en promenad idag, mamma och jag. Ljuset strålade över byn som om det vore en dag i mars. Vi gick där och språkade om allt mellan himmel och jord. När vi närmade oss kyrkan tänkte vi gå till pappas grav. På väg ner i kyrkbacken upptäckte vi dem. Så små men så starka, hoppfulla. Blåsippsknoppar under löven. På nåt sätt kändes det så fint. Inget konstigt alls. Vi tog till oss den känslan och lade den längst in i hjärtats vrå. Där ska de få rota sig och ge oss ny kraft.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Så efterlängtad! Den väcker oss till liv igen! Våren är här! ...

Underbart! Så kul att fota show! I'm Every woman. Så roligt det ska bli! Scenen väntar! ...

Så går vi in i det nya året. Så nytt, så fräscht och oskrivet! Så många möjligheter och spår! Jag njuter. Så väldigt skönt att ha en vår i sikte och en sommar sen som kommer. Det här senaste halvåret har jag lärt mig massor om hur det kan vara i live...

Så kom julen. Efter en lång, mörk och snålblåsig motvindshöst. Hela december är som en utsökt förrätt. Förväntan byggs upp. Tyvärr för lite musik i år, för tomt och tyst. Men i saknaden växer längtan och drivkraften att förändra. Till nästa jul blir ...

Den här hösten går mot sitt slut. December är vanligtvis en tid jag älskar. Efter några mörka månader går vi in i ljuset, sången och den inre värmen. Den här hösten liknar ingen annan. Minsta möjliga musik betyder minus i tillvaron. Utmaningarna har ...