Mamma. Vår dyrbara mor. En stark kvinna är hon, det vet vi. Hon har varit med om mycket och lärt oss massor om vad som verkligen betyder något i livet. Hur man ska bemöta människor med kärlek och vänlighet. Ett hjärta av guld, det har du mamma! Och modet att säga ifrån om så krävs. Du ska veta att din uppgift är om än större. Vi kommer att göra allt vi kan för att gå med dig framåt. Vi älskar dig så.

Det var så väldigt skönt att träffa Glödtjejerna ikväll. Få prata och dela allt det svåra vi tvingas gå igenom.
Också mycket skönt att vara med mamma idag. Hjälpas åt att ta oss framåt under dagen. Hantera det praktiska. Leta gravplats, bara en sån sak. Hur klarar man sånt här? Jag vet inte, man bara gör. Drack en tröstande kopp kaffe efteråt hos faster, det var också en skön stund. Jag samlar på alla sådana ljuspunkter nu, det är en fråga om mental överlevnad. Ljuset i mörkret.

Varje bad med dig var sommarens bästa

Vi passade på så länge luften och vattnet värmde

och ibland till och med när hösten smugit sig på

Den sista gången vi badade var i september

Björken hade gulnat men himlen lyste blå

och du skrattade åt att vi nästan slog rekordet från i fjol

Vi njöt, vi doppade huvudet för annars var det inget bad

Sen drack vi kaffe och åt en bulle

I det längsta mörkret som täcker med svart

måste vi tända alla ljus som finns

om så bara för att se varandra

Jag gråter till frukost, jag gråter till lunch, till fika och kvällsmat. Innan jag borstar tänderna och när lampan är släckt. I vargtimmen när mörkret är störst och tystnaden tung och tankarna breder ut sig rinner tårarna våta. Det är inte farligt att gråta, det är skönt att lossa på spänningarna som river därinne. Så tung i själen och kroppen. Att försöka förstå att min pappa har somnat, att han inte kommer att slå upp sina ögon och se på mig med sin varma blick. Jag måste gråta igen.