Man ska inte se bakåt. Det är ingen ide, för bakåt ska vi inte. Men om man vill att framtiden ska bli ljusare kan man titta bakåt och se vad som saknas, och vad som kan göras annorlunda. I mitt liv är det kreativa en livsnerv. Sången och skrivandet. Får jag inte uttrycka mig i musik och ord blir livet trist och fattigt. Ifjol när alla svåra saker hände slag i slag hade jag mindre musik i mitt liv än förr. Framåt behöver jag en högre dos. Jag ordinerar mig själv mer sång, fler scener och nya låtar. Det är en nyckel till energikällan som börjat sina. Boken som jag velat föda i flera år är en annan nyckel. Skapandet är livet för mig.

Det regnar ute. Den första höstdagen. Söndag. Igår var det sommar. Jag tog mig till sjön, himlen sprack upp, solen tittade fram och värmde mig. Idag är det gråblå dis på samma himmel. Jag är inte rädd för hösten, låt den komma. De mustiga färgerna, naturens långsamma vila, blöta löv i blött gräs. Bara jag kan få njuta, få ta del av höstens färgexplosion, få andas den höga och klara luften under en joggingrunda igen. Det längtar jag till.

Sitta vid sjön är avkoppling. Bada ännu mer. Göra själen mjuk och len. September, en sensommarmånad utan dess like. Löv som singlar i luften. En humla som surrar in mot min tidning. Lilla vän, hitta din blomma istället. Nu ska jag fika.

Det är tröttsamt att vara trött. Trist att känna sig grå och nere. Roligare att vara glad och pigg, såklart. Men då får man titta på och lukta på blommorna. Både ute och inne står de där och ger mig ögonmedicin. Skvätter lite färg på mig med.

Fredagen den 13 är en lyckodag. Då föddes jag. Och tänk, just idag så är det Ritas stora dag. Min storasyster som på nåt märkligt och magiskt vis kom in i vår familj som sommarbarn. Hela livet har du funnits där som en bonus, en förmån- och idag fyller du 50 år! Du vackra, starka, känslosamma, livserfarna och varma kvinna! 50 mil bort men aldrig längre än ett telefonsamtal. Mitt liv har blivit rikare tack vare dig, och jag önskar dig en alldeles underbar dag fylld av kärlek och glädje. Älskar dig.

Jag såg den en dag. På promenaden fanns den framför mig. Snigeln, på väg över gångvägen, i stilla mak. Ingenting i världen skulle kunna få den att speeda upp tempot. Varför då liksom, jag har ingen brådska, skulle den nog svara om någon försökte skynda på. I dagens turbosamhälle finns det få som har snigeln som ideal. Här premieras höghastighetsdjuren, prestationerna, effektiviteten. Men snigeln har något viktigt att säga oss. Om man sänker hastigheten och varvtalen behåller man kontakt med jorden och behöver inte tappa bort sig själv i fartblindhetens virvelvind.

Världen är inbäddad i septemberdis, en grå slöja där septembers blommor lyser igenom som blå och röda stjärnor. Denna vackra dag är Lenas, min älskade systers födelsedag. En sprakande kreativ och varm kvinna med stort skratt och aptit på livet. Hon är skarp och kvick i tanken och ser på livets alla under med ett stänk av både humor och allvar. En skörstark tjej precis som mig. Grattis! Ha en underbar dag!

En stor och ståtlig tall. En grann och grön gran. En sten klädd i mossa. När marken gungar kan skogen ge ro. När du känner hur axlarna tyngs av bekymmer kan du sätta dig där en stund och andas. Känner du dig ensam, titta upp och se hur hackspetten jobbar sig in i barken. Naturen finns där med gratis energi.