Det kändes som om hösten smekte mig över kinden när jag gick till postlådan. Lite disigt, gula björklöv på marken och en svalare vind i träden. Tio år sen Anna Lindh blev mördad idag. Hon skulle köpa nya kläder på NK till en debatt på TV. Minns hur jag gick en promenad. Försökte smälta nyheten om att sossarnas kronprinsessa låg och svävade mellan liv och död. Därhemma två barn och en man som väntade på besked. Jag minns bilder från begravningen där Eva Dahlgren sjöng "Ängeln i rummet". Alla grät, tårarna bara rann på oss som satt i soffan. Hur kan det bara vara möjligt att en mamma kan ryckas bort så grymt? Ikväll tänker jag titta på dokumentären kl 21 och minnas. Tända ett ljus för Anna och det hon stod för.