Har ätit utelunch idag. Under korkeken. Tillsammans med den ena av mina fotbollsfamiljer, MIK. I en kaskad av sol lirade de med stenhård vilja och ett glatt humör fem matcher i näst sista poolspelet. Hem igen med röda och svettiga tjejer. Tur att vi har så snälla grannar som gärna vill ha oss i sin pool! Sen blev det fågelbegravning. Gissar att Snutten, den andra grannens katt släpat in och festat på bytet på vår baksida. En lätt jogging i doftande skog var alldeles, alldeles underbart. Tack Marie för att du frågade. Jag njöt i fulla drag. Nu hoppas vi på att hjärnan svalnat så sömnen kommer naturligt.

En makalös lördag! Septembersolen bäddade in hela världen i ett varmt och gosigt täcke. Mustiga höstfärger i landskapet, lysande gult och rost men sommar i luften. Klart vi ville bada. Fika vid bryggan. Bekanta oss med en bärfis. Bara finnas till. Lyssna på syrsornas sång i september.

Sonen spelade match i fredags, det händer ju titt som tätt. Vi satt där på bänken ett helt gäng, vänner, syskon, mormor och morfar. Pratade, skojade, hejade. Mycket trevligt, mycket trivsamt. Vinst blev det också, kan det bli bättre? Bara att åka hem och fira. Inte hade jag sett att en av matchbollarna försvunnit. Uppsparkad i ett träd. Men moster ryckte in...!