Efter en omskakande fredag där luften gick ur oss totalt blev det lördag. Dags för dop i sköna Lerbäck. Funderade om jag skulle orka ställa mig och sjunga "Jag vill tacka livet". Det är en oerhört stark sång med en text som går rätt in. Men jag kände att det nog skulle gå. Lite absurt var det, men känslan var att det var som om jag skrivit låten. Orden stämde så väl. Idag är det söndag. Septemberluften är hög och klar i mina lungor. Jag behöver nytt syre för att kunna se vägen framåt.