Funderar mycket på hur vi människor beter oss mot varann i dessa dagar.
Hur lätt det är att ta varandra för givet, både i den biologiska och den självvalda familj som består av vänner. Hur viktigt det är att vårda de relationer som betyder något för en- och hur äkta vänskap inte bygger på tomma ord utan på handling. Hur det känns att mötas på riktigt, över en kopp kaffe eller bit mat- och hur futtigt och fattigt det blir på sociala medier i jämförelse. Att få sitta ned tillsammans, se varann i ögonen och lyssna på livet, det längtar jag efter. Men att gilla någon på facebook ger ingen djupare gemenskap.

Det var en sån där ljummen augustikväll igår när sommaren som var på väg ändrar sig och kommer tillbaka. En varm vind smekte oss över kinden när vi stod där i trädgården bland blommor och äppleträd. Sensommarkubb med hela familjen. Stora och små, tjejer och killar. Vinnarskallar och de som bara var med. Men roligt hade vi och kämpa väl, det gjorde vi alla. Och syrsorna sjöng för Lena och Anders som fyllde år. Och sen fyllde de oss med pizza och goda drycker. Gött, så gött! En kväll när månen hängde som en mogen frukt på en sammetshimmel.