Nu grönskar det, nu står sommaren i full blom! Nu badas det, nu fikas det, nu grillas det och vattnas i munnen! Nu packar vi korgarna och drar till stranden! Nu doppar vi oss, nu går vi upp och låter solen värma oss torra. Nej, nu ska vi i igen! Måsarna cirkulerar på den blå himmelen. Nu är det sommar, nu! Njut!

Atmosfären. Wienerbröden. Livsglädjen. Ströget. Roströda, himmelsblå och senapsgula hus i Nyhavn. Gemytligt och småputtrigt, det är Köpenhamn. Och så råkade grannarna vara där när vi var i Skåne. Så vi tryckte in oss på överfulla tåg och åkte över sundet. Storasyster och hennes dotter, grannarna och vi. Dejligt!

Vaknade tidigt. Bryggde kaffe och satte mig ner på altanen. Tigern kom och strök sig mot mitt ben. En kelen katt som ville bli kliad bakom örat. Det passade mig bra. Fågelkvittret som en ödmjuk kuliss av sång i morgonstunden. Huvudet är fullt av intryck från Mossbylund. Bilder av autistiska barn och deras kämpande föräldrar. Tåliga syskon. Kärlek upphöjt till 100. Att se alla dessa människor mötas och dela en sommarvecka nära havet var än mer speciellt i år. Nu visste vi vad som väntade, nu hade vi egna förväntningar. Och de överträffades med råge. Denna gemenskap som växer med dessa barn och deras syskon i fokus är unik. Att se hur syskonen spelar fotboll i sommarkvällen, att se hur de lockar med sig barnen med diagnoser, de som kanske inte har talet eller förstår att där pågår en match- men de vill vara med ändå. Att se dem alla tillsammans är något oerhört. Det har förändrat mitt liv att få vara en mamma på Mossbylund. Jag längtar tillbaka. Där är alla sig själva hela tiden. Man kommer nära.

- Det var det bästa den här veckan, tyckte dottern. Att åka ånglok, stå ute bakom loket och njuta av det böljande landskapet, ljudet, långsamheten och känslan. En stund som bara är. Nånting att minnas och berätta när luften kallnar och himlen grå.

Baddagar. Så sköna! På en overkligt vacker strand. Sand. Hav. Sen att vattnet är kallt som is får man strunta i. Inte hänga upp sig på den detaljen. Se det sköna i ett friskt dopp!

Vilken fin kille! Snart man!

Jag ser på dem med förundran. Är de två fantastiska barnen mina? Den ena fyller moppe, den andra är tio. Det måste vara livets under. Innan man blir förälder kan man inte föreställa sig hur det är, under småbarnsåren är det bara fokus på vardag och när de växer och blir större undrar man vad som hände.

Högsommarsöndag. Lerbäcks teater. Idyll på landet, kossor, grönska och vit kyrka. Där njöt vi igår av historien om
Rasmus som går med Oskar på luffen. Stora och små skrattade och grät, sjöng med i sångerna och mumsade på fika och mackor. Ljuvlig kväll, härlig underhållning!