Direktlänk till inlägg 24 juli 2013
Ibland blir man vittne till draman som man bara låter vara. Håller sig på sin sida av världen, sköter sig själv och sin familj. Men ibland kan man inte låta bli att blanda sig i. Stod inte ut med en pojkes förtvivlade gråt häromdagen. Han satt ensam på en filt nära mig, på en strand nära dig. Dottern och jag hade badat och vi skulle packa ihop när något inom mig bara brast. Denna gråt som pågått en lång stund och inte hade något slut. Jag gick försiktigt fram till pojken och frågade " Hur är det?" Han berättade hackande och med ansiktet blött av tårar att hans mamma sagt att han var tvungen att försöka få på sig badpuffarna själv. Han hade ju försökt men det gick inte med en hand. Mamma stod nu ute vid bryggan och där satt han kvar med sin gråt.
- Jamen, då har du ju försökt, sa jag och hjälpte honom på med puffarna.
Han slutade gråta och gick ut i vattnet.
I mitt inre kändes det varmt och gott, jag klarade inte av att höra honom gråta längre. Det var heller inte det enda familjedrama vi såg denna heta dag i juli där barnen var förlorare. Att uppfostra är en sak, det kan man göra med värme och värdighet. Men att ignorera och nonchalera ett barns rop på vuxet föräldraskap, det kommer jag aldrig att acceptera. Inte ens den hetaste dagen i juli.
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 |
2 |
3 | 4 | 5 | 6 | 7 | |||
8 | 9 |
10 |
11 |
12 | 13 | 14 |
|||
15 |
16 | 17 | 18 | 19 | 20 | 21 | |||
22 |
23 | 24 | 25 |
26 | 27 | 28 | |||
29 |
30 | 31 | |||||||
|