Fick en hälsning idag. En kär vän från förr knackade på min dörr. Hon mådde inte så bra men skrev att min blogg var viktig för henne. Jag åt mitt frukostägg och kände hur solen strömmade utifrån och in i mig. Blev så oerhört glad över att mina ord ger hennes liv guldkant. Kände mig rik! Kände mig som en av krokusarna som lyser upp i rabatten. Som en glädjespridare.

Att ta ett kliv framåt. Spränga en gräns. Våga nåt. Övervinna sig själv, överträffa sig själv. Jag gjorde det igår. Öppnade den där spännande och laddade dörren och såg att det gick. Det var inte så farligt. Jag kände mig stark och glad efteråt. Lite speedad. Men jösses, vilken kraft det tog! Insåg det ikväll att modet tog energi. Kroppen är alltid en balansräkning. Plus och minus. Räkna med det!

Var och åt lunch med en god vän häromdagen. Efteråt gick vi genom skogen som bäddar in restaurangen. Vädret var småkyligt men vårigt. Och fåglarna jublade. Det var sånt liv och kiv i träden att vi bara log. Vårkänslorna spirade trots att grönskan och värmen inte hunnit komma.