Vissa dagar är det roligare än andra att vara informatör. Som idag. En kär medarbetare ska snart gå i pension trots att ingen kan fatta det, han ser likadan ut som när jag började på arbetsplatsen. Han är väldigt klok och jag gillar honom verkligen. Så idag är min uppgift att fånga hans yrkesliv på papperet. Sätta hans historia på pränt. Vi får några trivsamma timmar på ett fik. Frågor och svar. Tänk att ett yrkesliv går så fort! Lite sentimentalt och sorgligt känns det. En person som jag uppskattar ska dra sig tillbaka. Jag har sagt att jag kommer att sakna honom och jag hoppas att han ska sakna mig. För då har ju vår gemensamma resa betytt något. Det är också det han kommer fram till i summeringen, att det är möten med människorna längs vägen som fastnar. Det roliga vi upplevt tillsammans. Det tar jag med mig från vårt samtal, en än starkare tro på att möten är en huvudingrediens i livet.