Vaknar upp och känner hur solen sipprar in mellan persiennerna. Fåglarna kvittrar högt och glatt, de lever och tror att det är vår även om termometern visar minus. Jag tänker på gårdagen, på kvällen hade dottern och jag mys med mormor och morfar. Sen i bilen hem kom alla känslorna jag behärskade på begravningen. Sorgen i att skiljas från den man älskar. Kärleken till familjen man lever med, till de vänner man fått. Den starka gemenskapen vi delar med människor vi bryr oss om och vill vara med. Att kunna skratta och gråta tillsammans lika lätt. Sitter här med min röda, fina morgonkopp som min son har gett mig och det är tyst i huset. Men inuti strömmar ljusa och mörka tankar i en salig blandning och jag tänker att det är helt ok. Så länge jag känner så lever jag. Och så länge jag lever så vill jag göra som fåglarna och sjunga av hjärtans lust utan att vänta på våren.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Så efterlängtad! Den väcker oss till liv igen! Våren är här! ...

Underbart! Så kul att fota show! I'm Every woman. Så roligt det ska bli! Scenen väntar! ...

Så går vi in i det nya året. Så nytt, så fräscht och oskrivet! Så många möjligheter och spår! Jag njuter. Så väldigt skönt att ha en vår i sikte och en sommar sen som kommer. Det här senaste halvåret har jag lärt mig massor om hur det kan vara i live...

Så kom julen. Efter en lång, mörk och snålblåsig motvindshöst. Hela december är som en utsökt förrätt. Förväntan byggs upp. Tyvärr för lite musik i år, för tomt och tyst. Men i saknaden växer längtan och drivkraften att förändra. Till nästa jul blir ...

Den här hösten går mot sitt slut. December är vanligtvis en tid jag älskar. Efter några mörka månader går vi in i ljuset, sången och den inre värmen. Den här hösten liknar ingen annan. Minsta möjliga musik betyder minus i tillvaron. Utmaningarna har ...