Det var både solterapi och solenergi idag. 7 km i spåret. Tystnad. Dricka frisk luft. Dricka blåbärssoppa och äta apelsin. När jag såg mig själv i spegeln ikväll insåg jag att den hudreaktion jag fick förra veckan var borta. Orosrynkorna, de röda utslagen och fjällandet var borta. Vilan har gjort sitt!

Länge sen vi såg solen nu så när vi vaknade och såg att den fanns där på himlen kändes det underbart. Uppvaktade 46-åringen med en Goal och två trisslotter. Sen blev det lite slalom och lite längd och slutligen bad. Dagens bästa var besöket av Katja med familj. Supertrevligt och mycket gott! Nu orkar jag knappt gå ut och borsta gaddarna. Gonatt!

En del älskar att kasta sig utför backen tillsammans med andra i alla åldrar. Jag skulle nog vilja vara sån, men då kan man inte ha höjdskräck. För mig är det en bedrift att ta liften upp i backen. Jag försöker verkligen kämpa med svindeln, men den puls jag får när backen är för brant gör benen till gele. Det är de långa, flacka backarna jag vill åt. Då njuter jag! Men allra skönast är längdåket. Idag blev det en dryg timmes åkning i fina spår. Meditation för kropp och själ! Och blåbärssoppan var bonus!!

Det är vinter. Nollgradigt. Lätt snöfall i luften. Frisk luft i lungorna. En smajlande dotter framför mig i backen. Så skönt!

Lovade ju att rapportera om min lilla hälsosatsning. Det var ju förra helgen som jag fick en sån kick av kollegans föreläsning att jag satte upp ett ambitiöst program för den kommande veckan. Nu när den har gått kan jag summera och konstatera att ambitionen var lite hög. Men två styrkepass, en längre promenad och en jogging fick jag till. Det viktigaste är känslan i kroppen, att det är skönt och bra, att inspirationen hålls levande. Då är jag nöjd! Och jag är jätteglad för att vänsterfoten är bättre! Har skaffat inneskor och stretchar som doktor Per tyckte. Nu är kaffesuget stort!

Rubriker, underrubriker, styckeindelningar och allmän korrläsning. Det är mycket med ett bokmanus. Som tur är har jag hjälp med slutklämmen av syster Lena som också är ordsnickare. Vi hyvlar oss fram i texten och trivs! Snart så går vi in i slutfasen!

Mitt hjärta sväller ömt när jag ser honom. Pojken som möter mig på skolgården varje dag med ett glatt "tjena!" Alltid lika solstrålande glad vill han prata med mig. Samma känsla när jag ser ett litet barn hänga om sin pappas hals. En liten hand håller tag. Trygghet. Farbrorn som klappar på sin frus kind. Hon är hans stora kärlek. Mannen som ger sin fru en puss och säger"Vad du är vacker!" Efter tjugo, trettio, fyrtio eller femtio år är hon det vackraste han vet! Arbetskamraten som ser att kollegan kämpar och hämtar en kopp stärkande kaffe. Peppar på. Vardagens människor, kärlek i vardagen. Som ett par tofflor som aldrig kan ersättas av en lyxigare variant. Det finns inget skönare!

Det kommer att bli en födelsedag jag ska minnas för resten av mitt liv. Den där ivriga tioåringen som viskade i mitt öra imorse" jag ska bara prata med pappa" och som sen smet ut för att hämta presenterna. Den trötta tonåringen som sjöng vid sängen. Den nöjda mannen som stod bredvid. Alla fina grattishälsningar från vänner på facebook och på jobbet. Allt det som värmer inuti och gör dagen solig. Systrar som ringer och sjunger, föräldrar och svärföräldrar som spelar dragspel och gnolar. Men idag får ni alla ursäkta. Telefonsamtalet från barnläkaren som gav oss beskedet idag om ett av barnen var världens bästa present. När livet hotas för någon du älskar ställs allt annat på vänt. Nu kan vi andas igen, jag är så tacksam att jag inte kan beskriva det!