Det blev en dag i spat, på Örebros vattenhål nr ett, Gustavsvik. Barnen älskar det, jag är inte lika förtjust. Det är stökigt och stimmigt och alltid kö till allt. Idag var det överfullt, som en sardinburk i upplevelsebadet och tio pers i kö till varje dusch. Och så när man ska fika har folk ockuperat alla bord och stolar med handdukar och väskor fast att det står skyltat att INTE göra så. Vi hittade en grupp möbler där det bara stod en väska. Jag lyfte ner den, förstås. Min familj behövde sitta ned. Då dyker väskans ägare upp och skäller på mig för att hennes väska blivit blöt. Arg blev jag då, men pekade lugnt på skylten på bordet och hänvisade till krokarna på väggen. Som om hon brydde sig, nej, hon satte sig demonstrativt på stolen med väskan i knäet. Så det blev ståfika för de vuxna. Men barnen var nöjda, det var en kul dag. Och kvällen blev mysig med en älskad syster på wok o Tvmys. Love u Åsa! Sov så gott, i morgon är en ny dag!

Så går en dag från vårt liv och kommer aldrig åter. Så fort går en vecka, det är fredag igen och helgen står för dörren. Hur känns det i din kropp? Var du än är och upplever, hur känns det just i dig? Jag har reflekterat en hel del om måendet, om energi och hjärnkraft det senaste halvåret, kanske mer än vanligt. Hälsofrågorna intresserar mig- och det är ju bra eftersom jag arbetar inom vårdsektorn. När man som jag jobbar med kommunikation är det centralt i livets alla delar. I sol och regn. Det blir klart och tydligt för mig att hur vi kommunicerar med oss själva är en nyckel till god hälsa. Oavsett vad som sker i glädje och sorg kommer vi att fyllas av känslor och tankar, positiva och negativa. Det är så vi funkar, det är mänskligt. Grejen är att vi alltid har ett val- vi kan välja vad vi fokuserar på. Kroppen och själen tyngs ned om vi bejakar det negativa. Tvärtom så mår vi bra av att släppa in och släppa på ljuset, det ger oss kraft. Nu menar inte jag att vi hela tiden ska tränga undan sorg och ilska- nej fram med det, ventilera. Men låt det inte ta över hjärnan eller hjärtat och stjäla all energi. Läser Sanna Ehdins spännande bok om den livsviktiga energibalansen och upptäcker hur jag ligger och nickar bekräftande. Hitta sin energikod och jobba för att hålla balansen. Vad ger och vad tar energi i ditt liv? Och vad kan du göra åt det?

Det är samma känsla som när man gick på skattjakt. Pirret i magen inför fyndet. Vad ska jag hitta idag? Jag pratar om att fynda på andrahandsaffärer. Eller förresten, nuförtiden heter det vintage. Dottern och jag gick på jakt på Erikshjälpen häromdagen. Där kan man hitta det mesta. En röd handväska och en blå skål som passar perfekt till vackra sallader har jag hittat där förut. Nu blev det några böcker till mig och några till dottern. Hoppade till av glädje gjorde jag när jag såg en bok ftån barndomen. "Löjliga familjerna" av Gunnel Linde. Nu har vi läst om både familjen Jajamensson och familjen Ingalunda. Dottern ligger med stora öron och bara tar in. Precis så som jag gjorde när jag var nio år.

Sitter på bussen. På väg hem. Har jobbat länge idag och betat av på listan. Det är så skönt att få sitta utan att behöva rusa iväg. Nu längtar jag hem, till min familj, till våra hamburgare. Längtar att få komma hem och steka på baconburgarna, höra hur det fräser, känna hur magen ler förväntansfullt. Att få sitta där med mannen och barnen runt bordet och småprata en vanlig torsdag, det är härligt! En stund i vardagen som betyder allt. Jag uppskattar guldkanten, får energi av det lilla extra. Men vardagen är basen. Det är den jag älskar. När allt är som vanligt. Det är lyx för mig.

Bit för bit har vi skalat bort den. Julen i all sin prakt har glittrat och glimmat i vårt hus sen den första advent. Men lika mysiga och magiska som stjärnorna och änglarna var i en månad, lika snabbt slocknade glansen och trivseln efter annandagen. Nu packar vi ner den julröda känslan och lämnar plats för vinterblått och violett, krispiga tulpaner i rosa med gula ginstkvistar. Vi förbereder för och längtar efter vår!

Bara för att du inte ser det betyder det inte att det inte finns. Jag pratar om det dolda fettet som det finns gott om. Vi skulle äta revbensspjäll häromkvällen, i ugn med rotfrukter. Det såg gott ut, det var ganska gott färdiglagat med olja och honung i marinaden. Men dagen därpå när jag skulle göra rent plåten blev jag spyfärdig. Så äckligt fett! Nu tänker jag satsa på att laga med eftertänksamhet, välja råvaror som är bättre. Smartare mat helt enkelt.

Att vara sjuk innebär nästan inga fördelar, men det finns en. Böckerrna. De man inte hinner läsa annars är plötsligt inom räckhåll. Fick låna den omtalade trilogin som börjar med "Femtio nyanser av honom" av min goda granne och nu är jag i del två. Säga vad man vill om storyn- ung, snygg oerfaren litteraturstudent möter något äldre snygg och världsvan vd och blixten slår ner. Passion och allt som därtill hör. Böckerna säljer som smör och de ska filmas. Alltså måste det finnas ett behov av genren- och förresten, kärlek vill väl alla ha, även i bokform? Måste nog infoga en dikt sim jag skrev, det är många år sen nu:

Det är så lätt att tala om kärleken
Att skriva sånger och hylla den
Men när det blir verklighet
Är det ingen som kan eller vet

Det är så lätt att tycka i kärleken
Att se filmer och prisa den
Meb att sagor är overklighet
Är realitet

Det är så lätt att tro på kärleken
Att bygga slott som rasar sen
Men hur många ruiner vi än ser
Finns det inget som betyder mer

Frida hade sin första sånglektion idag på eftermiddagen. En händelse vi väntat och längtat efter sen julafton då hon fick det i julklapp. En snuvig mamma är inget hinder då, det finns ju alvedon för viktiga tillfällen. På Voice på Ånstagatan spred sig trivseln ikroppen så fort vi klev in genom dörren. Nybryggt kaffe, hembakt bröd och skumtomtar- vilken start! Väggarna var tapetserade med notböcker av alla slag, vi kände oss som hemma. Sen kom Anneli Rimås som startat studion och visade oss in i ett av sångrummen. Frida fick kliva upp på en barstol och Anneli satte sig vid flygeln. Sen fick hon börja med att vara eko i en övning. Lite pirrigt var det, hon tog inte i. Men när hon fick sjunga den medhavda låten Thankyou for the music med min svenska specialtext blev det annat. En mick i handen och sen så. Då rann en tår i ögonvrån, det var så rörande! Nu väntar vi på nästa gång och på att få spela in låten!