Jag ska bara hänga tvätten först. Eller så måste jag bara plocka undan i köket. Springa en mil-eller baka en kaka. Eller vad tusan som helst. Att vila verkar vara det svåraste som finns i dessa dagar. Att bara slänga sig på soffan och sluta ögonen en stund. Annars finns ju soffan fem meter bort, men det verkar ibland som om platsen för vila kantas av åtskilliga hinder. Men julhelgen är lång. Julklappsboken lockar. Tvätthögen ligger kvar. Jag slänger mig i puffen och läser. Mark Levengoods filosofiska humor strömmar in i hjärtat. Kroppen tackar mig, sinnet är lugnt. Jag kan vila, jag är inte rädd!

På juldagen var det dags för julfirande nummer två. Farmor och farfar hade lagat kalkon med plommon, brysselkål och den obligatoriska kantarellsåsen. Efter en pulsig promenad på oskottad cykelbana var det en lyx att få komma in och sätta sig vid matbordet. Underbart gott var det och mysigt! Förväntan i luften, skulle det bli julklappar till efterrätt? Jovisst. Vi gick laget runt och kikade på vad alla fick. Mysdressar, böcker, lego, trädgårdsbrallor och årskort på badhuset. Och kalsipper, livets basvaror. En jättefin juldag som till slut blev till en släktkamp i Trivial Persuit. Helt otippat gled svågern och jag upp som vinnare på slutet efter att ha genomlidit några helt obegripliga frågor om tyskturkiska poeter. Kul!