Sjunker ned på kudden, trött i fötterna och mätt i magen, men hungrig på morgondagen. Kan inte bli annat efter Gilla Jobbets första intensiva inspirationsmix. Sensuell samba som teaser, en sanslös galen motivationskonsult i Henrik Hjelts kläder, tänkvärt om teamarbete och synergieffekter, Bolidens envisa arbete för att kombinera arbete o familj med mera. Härligt att få dyka ner i ett sånt smörgåsbord för alla oss som värnar om den goda arbetsmiljön!

Gamla Stan. En älskad del av mitt Stockholm. Staden som jag fått som guldkant i barndomen. Slingerbulten, en mysig liten krog. Grönrutiga dukar. Gult sken från milda lampor. Goaste fisksoppan i stan. Och är det inte självaste Monica Z som strömmar ut ur högtalaren. Lingonriset i cocktailglaset. Feeling!

Mitt i smeten på Gilla Jobbet stod den där, tystnadskannan. Sångerskan Maria Blom i Artister och Musiker mot Tinnitus bjöd in mig att stiga in i ljudlösheten. En tyst minut, en skön minut. Intressant. Tankeväckande i larmet.

Mina fötter är trötta och smärtar. De får bära tungt och är oerhört lojala, trogna vänner så jag måste lyssna på dem. Ge dem lite vila ikväll. Kanske kan mannen massera dem lite. En stunds knådning ska inte underskattas. Det har fått mig på fötter ett antal gånger. Om jag inte somnar förstås. Det händer ofta.

Mysig miljö gynnar kreativiteten. Hjärnan mår bra av miljöombyte. Idaf hade vi planeringsdag med min enhet på Märtas Cafe. Gillar myset där i dr gamla möblerna och jag gillar mina arbetskamrater så dagen var trevlig!

Oktoberkväll, mörk som i en kupad hand. Kroppen är frusen, ögonen röda. Längtar efter att få krypa ner, sträcka ut, blunda och slappna av. Snart spinner jag!

En del mornar vill man bara gå i ide. Stoppa om sig några varv med duntäcket och somna om. Inte låtsas om att det finns ett jobb som väntar. Eller så vill man bara packa bilen full med favoritmusik och dra. Köra långt, långt och ta in på nåt avlägset hotell bort i den skönaste av obygder där livet liksom gäspar sig fram som en trött nattvandrare. Stänga in sig med mat och dryck för en vecka och inte låtsas om att livet pågår därute. Precis så kände jag imorse. Hade så ont i foten och kroppen skrek efter vila. Men jag gjorde som vanligt. Klädde på mig, väckte barnen och åt fil med blåbär och kanel. Åkte till jobbet och glömde parkeringslappen och ställde mig på promenadavstånd. Så därför fick jag se den. En ensam fågel som satte sig och bröstade sig bara för min skull. En måndagsfågel som gjorde morgonen till något nytt.

Sovmorgon idag. Underbart skönt. En långpromenad sen, det var ju uppehåll. Då stod de där, lunkade sakta emot mig. Tittade nyfiket på mig. Så koola, så lugna. Inte någon brådska i världen. Mina förebilder, störtsköna. Bara vara är inte så bara, det är sunt en söndag.