Satt och monterade texter idag, en vanlig onsdag. Utanför sken solen på en septemberblå himmel. Då ringde telefonen. Det var ett dödsbud. En släkting till oss hade gått till jobbet idag och ramlat ihop. Igår var det en vanlig tisdag i hans liv, men idag blev den hans sista. Budskap om döden är alltid så svåra att ta in. Vi lever livet, vi planerar och står i, fyller almanackan och tror på nåt sätt att vi har kontrollen. Men det har vi inte, den står över oss. Livet är som det är, glädje och sorg går hand i hand, det är skört och starkt på samma gång. Och som min arbetskamrat och jag brukar säga - det är allt viktigare att njuta av varje dag. Varje stund du har rymmer ett värde som kanske blir större i backspegeln. Jag försöker tänka på det, leva efter det. Ibland går det, ibland glömmer jag bort och sörjer eller gnäller i onödan. Men med åren har jag blivit bättre och bättre på att leva fullt ut, sortera bort oväsentligheter och sånt som bara tar energi. Det har jag inte tid med. Tänkte också på detta i koncentrat när jag på eftermiddagen besökte en när och kär som låg på sjukhuset. Så skönt det var att träffas, få prata, skratta lite och dela en stund. En människa jag håller av och har saknat. Vill och önskar snar bättring. Att få må bra och få ha nära och kära i sitt liv och dela tiden med dem är det som betyder något.

Det är tisdag och långt till fredag om man säger så. Jag älskar fredagar därför att de signalerar nedvarvning och vila och det behöver vi alla i ett hektiskt samhälle. Men jag vägrar att vara en sådan människa som bara lever för helgen. Jag vill leva varje dag och helst hela tiden. Det finns så mycket att glädja sig åt, att uppleva i vardagens alla stunder att det vore synd och skam och oändligt slöseri med tid att inte ta tillvara veckans alla dagar. Idag har jag tyckt att det varit intressant att lyssna på mina arbetskamrater som höll föredrag om arbetsmiljö och gravida för Mödrahälsovården. Kvällen bjöd på match. Sonen spelade med sitt starka lag mot Forward. Trots blåst och trots 0-0 resultatet var det tisdagsmys att heja på och snattra med de andra fotbollsmorsorna. Nu en kopp varm mjölk med riven färsk ingefära och honung. Gött!

Det ska bli ett reportage 

Måndag morgon, ny månad, september. För mig är det rönnbärsmånaden. Mormors månad. Imorgon skulle hon ha fyllt år, min kära mormor. Nu sitter hon däruppe i det blå och vinkar ner till oss från ett ulligt moln.

Själv sitter jag vid datorn och har börjat skriva. Dottern är genomförkyld efter några veckor i skolan, hon får stanna hemma idag. Åkte in och hämtade intervjumaterialet på jobbet. Bullerforskaren, nu ska du ut ur huvudet och bli text på papperet. Ute skiner den varma septembersolen. Kramar ut sina sista strålar, torkar fukten av gräset och värmer luften, värmer mig. Jag sitter här och ler. September, jag älskar dig, din klara luft och din utstrålning. Nu bjuder du in mig till skogen. Lingontiden är här! Till helgen så kommer jag nog! Nu ska här jobbas!

Vår nyblivna 40-åring Glödsyster Åsa gestaltar den riviga Aretha Franklin i "Think". Det går åt ganska mycket färg för att få kulör i rollen. Åsa laddar dessutom en toalett med sminkborttagningsmedel och tillbehör för att snabbt kunna sminka bort det värsta innan nästa nummer. Sånt är showlivet! Tempo, tempo!

Våra kära musiker behöver ladda - och de har hittat ett sätt. De tar fram kortleken. På Sparbanksbörsen övre plan höll de hus när det blev tid att pausa - och skratten ekade. 

Det var varmt igår - både ute och inne. Där vi var helt enkelt Glödhett! Showlördag på Sparbanksbörsen är intensivt, roligt och uppiggande! Anna, Åsa, Nettan och Anna-Malin tar lunchbreak. Skrattmusklerna får jobba. Gänget i Lekebergs revysällskap är underbara arrangörer. Det känns som att komma hem när vi är där och jobbar.