Har lärt mig en sak den här sommaren. Det går inte att styra över alla dagar, alla tankar och alla känslor.

Det går liksom upp och ned - eller så känner man ingenting. Då kanske det har passerat en gräns och jag har stängt av. Så har det nog varit denna gång och det är värre tycker jag. Tre veckor av någon slags dimmig avstängdhet tog det. Sen blev jag sjuk - och efter det hände nåt. Systemet klickade igång sig - och alla sköna känslorna kom tillbaka med rejäl kraft. Underbart att vara tillbaka i glädjen, att få vara tillbaka i normaltillståndet med ett flöde av livsglädje. Jag brukar ju ha min parabol insälld på glädjen - och har saknat den ett bra tag. Så är det att vara uttröttad - men desto mer underbart att känna igen! Tar igen förlorad tid så gott jag kan!