Bara en sån sak. En sån ofattbar lyx att ha 200 meter till havet. Kunna börja dagen med ett morgondopp i sonens pigga sällskap. Prata lite om livet på vägen dit och vägen hem. Kolla temperaturen hos sonens sinne och sen doppa sig i det friska salta vattnet. Bara vi två på den långa sandstranden. Kan en dag börja så mycket bättre? 

Jag var så trött när vi åkte. Kroppen värkte av den där stressen som blommar ut i leder och sinnen när man går på semester. Men så kom vi till Skåne och den allra ljuvligaste av platser. Mossbylund. Där himlen är så påtagligt nära.

Autismläger tillsammans med tolv andra familjer. Alla hade sitt - vi var olika men ändå så fruktansvärt lika.

Slappna av tillsammans, mötas, prata, dela vardagen under en förunderlig vecka där vi delade med oss av våra öden och äventyr. Våra underbara barn stod i centrum - och vi njöt av att se deras glädje i de olika dagsaktiviteterna.

Alla deltog på sitt sätt - en del utan tal och andra med. Så mycket kärlek, så mycket föräldrakraft, sån gemenskap har jag sällan sett. Och syskonen trivdes, de fann varandra, de spelade fotboll och brännboll och kubb så det stod härliga till. Jag skulle inte vilja byta bort mina dagar på Mossbylund mot någon annan semestervecka på vilken semesterort som helst. Så äkta och så starka upplevelser hela familjen fick är raka motsatsen till allt som är ytligt och oviktigt. Det kommer att ta tid att smälta allt vi såg och hörde. Viljan att dyka djupare i autismens gåta är större än någonsin.