Vill inte gå och lägga mig. Vill bara sitta uppe och lyssna på sommarnatten, blunda och begrava näsan i pionen som

blommar så yppig och stark just nu. Då passar det ypperligt att lyssna på sommarpratarna. Ta in en annan människas röst i den tysta aftonen, låta hennes budskap sjunka in i djupet av mitt hjärta. Reflektera - fundera kring en annan människas tankar, en annan individ öppnar sig för min skull.

Igår var det premiär. Jag lyssnade på Anja Pärson med allt större respekt och förundran. Tänk så lite vi vet om en människa, det blev uppenbart! I slutet av karriären, prestationerna, pressen att vara bäst blev hon kär i en kvinna. Hennes liv gjorde en tvärsväng i 90 grader som hon sa. Hennes fokus var ändrat, riktat mot kärleken hur hon än tänkte och kämpade emot. Det var så vackert, hon talade ur hjärtat, hon var så ärlig och rak i sitt budskap.

Jag beundrar ditt mod Anja. Det finns inget finare än kärleken!

Åh, min bedårande sommarvals! Vill aldrig att den ska ta slut, den här underbara svenska sommaren. Färskpotatis och sill, jordgubbar och grädde, yra fåglar som sjunger i arla morgonstund och sena natten, lupiner längs vägkanten och ängen full av smörblommor. Klucket från bryggan, där jag ligger och väntar på att få ta doppet, det klara sjövattnet mot min längtande hud. Befria mig från det sista dammlagret av ickeliv, av slumrande människa, av vintertrött och blek februarikvinna. NU vill jag vara den jag egentligen är - en junidrottning med ängsblommor i håret och med en enda önskan - att få leva fullt ut i sommaren!

En midsommar utan blommor är som jordgubbar utan mjölk. När lugnet lade sig och kvällen blev tyst och stilla klapprade jag iväg i mina röda träskor bort till ängen. I handen den tomma hinken. Men den blev snart full och grann av ängens alla färger. Blommorna - jag kan inte leva utan dem. Att smyga runt där i sommarkvällen och samla på sommaren, det är midsommarkänsla för mig! Vad du än gör oc med vem idag så önskar jag dig en somrig dag med just det där som du önskar och behöver. För mig började midsommarafton bra med "Sakta vi gå genom stan" med Monica . Underbart! Glad midsommarafton på er mina vänner!  Dansa och sjung och fyll hjärtat med sommar!

Jovars. Några dagar och en vecka till ska här jobbas. Men semestern är tillräckligt nära för att den där känslan ska infinna sig. Förväntan, längtan och lust i en luftig mix. Med åren har jag lärt mig att inte planera för mycket. Inte ta ut för mycket i förskott. Det blir som det blir - och för det mesta blir det bra. Skönast är att ha mycket tid obokad. Att göra tvärtom mot hur det ser ut under det övriga året då det ibland känns absurt att vara så almanacksstyrd.

Underbart är att gömma undan både klockan och almanackan och istället försöka följa kroppens klocka och kompass. Att stiga upp när man har sovit klart och fundera över: vad känner jag för idag? Det är vila! 

Eftersom natten blev knölig på grund av dotterns envisa hosta satsar jag på en bättre morgon. För mig är det höjden av lyx att äta frukost utomhus, gärna med färska bär på tallriken. Där sitter jag i tystnad och laddar för arbetsdagen. Känner hur batterierna inomhus suger åt sig naturlig energi. Sen går jag in till datorn och börjar jobba. Kardemummakaffet står bredvid, det doftar oemotståndligt! Det här blir en fin dag!

När det blir för tråkigt. När dagen känns för grådaskig och det är för långt till nästa spelning. Då blundar jag för en sekund, så är jag där. På den rökiga halvslitna klubben. Sammetsröd inredning, ett sorl bland borden, trångt och varmt som i en bastu. Mitt band är där, en intim liten skara som stämmer instrumenten, snackar, skämtar och garvar. Det är vi som ska spela. Vi känner varandra väl, vi är musiknördar allihopa som brinner för musiken - och det är vår afton. På låtlistan står alla de där låtarna som harförmågan att locka fram den där speciella känslan. Som får det att suga till i magen. Extraordinära låtar. Såna som man blir fysiskt matt av att sjunga för att de är så jäkla bra. Glitterblåsan sitter som ett smäck, kroppen pulserar, det är dags. Vi kliver på scenen och kör. Kanske öppnar vi med Lyin Eyes, den gamla Eaglesdängan. Eller Hotel California. LIte mjukstart. Chicago sen, Along comes a woman tätt följd av Please Hold on. Sen frå det nog bli några örhängen. Eventuellt Tie A Yellow Ribbon  Round The Ole oak tree eller Feelings - några sentimentala bitar. Om vi ska blanda upp det med några svenska favorier måste Peter Le Marc få vara med. Jag skulle rösta för Det finns inga mirakel eller Starkare än ord. Innan finalen några uptempolåtar. Whitney Houstons I´m your baby tonight är given, varför inte Skifshiten Hooked on a feeling? Och alldeles säkert ABBAS bästa Waterloo.

När stämningen är på topp är det dags att avrunda. Då kör vi She´s like a wind och Hungry eyes från Dirty Dancing och den sista låten blir Wonderful Tonight med Clapton. Vilken kväll! Svetten lackar och hjärtat är fullt - men magen är som alltid tom efter ett lyckat gig. I lugn och ro kalasar vi på lite italienska delikatesser och eftersnackar halva natten.

Försommaren är som en jordgubbstårta gjord av maräng. Den måste njutas NU innan den tar slut.

Kan vi inte få tillbaka solen nu? De där ljumma kvällarna när det enda man gör är att sitta på altanen och känna hur underbart det fläktar mot de bara benen? När klänningen åker fram längst in ur garderoben? När barnen springer och leker på gatan, från trädgård till trädgård? När grannarna samlas runt poolen och bara är?

Och snälla någon, kan inte viruset som härjar i vår familj få lösas upp till bitar och försvinna? Är så trött på att det bråkar med oss nu, vi har inte motkrafter att stångas längre. 

Ibland är det bara att ta sig över gärdsgården. Det där hindret som du ser oavsett vad saken gäller. Klättra över.

Imorse gällde det promenad eller ej. Regnet hängde i luften och utången var oviss. Men en långpromenad med kardemummakaffe i en skogsbacke med vännen var så efterlängtat att jag klättrade över hindret. Ute stod mina moderna pumpstavar - eller vad de kallas. De som jag var sugen på att testa på allvar. De har ju stått sen födelsedagen i februari så det var väl dags. Någon hade mixtrat med dem, den ena var typ dubbelt så lång som den andra. Jag skruvade och skruvade. Men inget förändrades. Ok, då tänkte jag och klev iväg. Jag får väl dra dem lite bakom mig så känns inte skillnaden så stor. Min kompis skrattade gott åt mig när jag kom fram. Sen fick jag hjälp att justera till normallängd. Skam den som ger sig! Hade jag gett upp och gett vika för regn eller lång stav hade vi inte fått den underbara promenaden längs sommarvägen kantad av lupiner. Inget långt och intressant samtal om livet och vad som pågår där inne i huvudet just nu. Tack och lov för att man är född envis som en åsna!