Ibland är det bara att ta sig över gärdsgården. Det där hindret som du ser oavsett vad saken gäller. Klättra över.

Imorse gällde det promenad eller ej. Regnet hängde i luften och utången var oviss. Men en långpromenad med kardemummakaffe i en skogsbacke med vännen var så efterlängtat att jag klättrade över hindret. Ute stod mina moderna pumpstavar - eller vad de kallas. De som jag var sugen på att testa på allvar. De har ju stått sen födelsedagen i februari så det var väl dags. Någon hade mixtrat med dem, den ena var typ dubbelt så lång som den andra. Jag skruvade och skruvade. Men inget förändrades. Ok, då tänkte jag och klev iväg. Jag får väl dra dem lite bakom mig så känns inte skillnaden så stor. Min kompis skrattade gott åt mig när jag kom fram. Sen fick jag hjälp att justera till normallängd. Skam den som ger sig! Hade jag gett upp och gett vika för regn eller lång stav hade vi inte fått den underbara promenaden längs sommarvägen kantad av lupiner. Inget långt och intressant samtal om livet och vad som pågår där inne i huvudet just nu. Tack och lov för att man är född envis som en åsna!