Det är så sällan det är han och jag. Sonen hänger mest med pappan, det blir liksom så när han tillbringar större delen av sin tid på fotbollsplanen. Men ikväll fick vi en promenad. Junikvällen var som gjord för en stilla lunk runt kvarteret. Och då finns det tid att snacka. Sen kan man absolut ha med en fotboll runt också och skjuta lite.

Inga fel. Han tänker mycket min stora kille. Har mycket funderingar. Och är världens finaste kille. Jag älskar honom.