Flyt är ett sånt där begrepp man slänger sig med ibland. Vilket flyt hon eller han har!

Det verkar som om allt som händer är en rad slumpmässiga framgångar som på ett pärlband.

Är det så det fungerar?  Eller finns det någon annan förklaring till varför människor lyckas?

Och vad är framgång? Kan det betyda olika saker för olika personer?

En kursledare definierade en framgångsrik person som den som lever sitt liv på det sätt den vill.

Jag gillar att reflektera och vrida och vända lite på begreppen, kanske skrapa dem på ytan.

För tillfället är det flest frågor i mitt huvud och få svar.

Det är maj och naturen gör sitt bästa för att vi ska stå där andlösa i blomningen.

Då, mitt i det idylliska spirande gröna händer det. Inbrott i mina föräldrars hus, mitt på blanka förmiddagen.

Oro, oreda och obehag, stulna saker - javisst! Men värst är nog ändå att de stal tryggheten.

Hur ska man skydda sig mot den okända fienden som plötsligt kom, tog och försvann?

En mörk grop som öppnade sig för de som inte behöver fler mörka gropar utan istället behöver ljus.

Rubriken bakom tidningsnotisen fick kött och blod. Det händer alltid andra tills det händer dig.

Emellanåt kommer dagar som inte står först i kön. Dagar som inte tar plats, dagar som bara är.

Som idag. En lugn början med melodikryzzet. Skön slow start till en kopp nybryggt. Sen lite strumpsortering, lite småprat. Lite funderingar hur vi ska göra för att slippa påsen med alla udda strumpor. Ni som har lösningen, kontakta min man så vinner ni ett kg Robertsons korv eller nåt annat gott, jag lovar!

LIte läsning i soffan när strumporna som förut täckte den var borta. Liten powernap. Ett parti TV-spel mot sonen som garvade sig halvt fördärvad när mannen och jag körde match. Tydligen var vi roliga. Lite matlagning - och det blev en lasagne. Bra uppladdning för imorgon är det tidernas match mellan IFK Kumla och Sturehov.

Laddade grabbar och förväntansfulla fotbollsföräldrar! Nu ser en del på hockey och andra tänker fortsätta i Anne Holts Flimmer. Kanske lite jordgubbar och glass. Vi tar det piano.

Om du kom tillbaka till din hembygd där det bor 110 invånare och sa att du skulle starta en teater i kohagen, skulle du bli bemött med jubel då? Troligtvis inte. Jenny och JOhan Gille gjorde det, de flyttade hem till lilla Lerbäck för att få ett bra liv med familjen - och de hade storslagna planer som kanske få trodde på. Men idag, ett antal år senare vet vi hur det gick. 100 000 besökare sedan starten - och igår var jag och mamma där för att se farsen "Dubbeltrubbel". En skrattfest i 3,5 timme! Fantastisk mat, härlig miljö och proffsiga skådespelare i en crazy komedi som ingen visste hur den skulle sluta. Bilden ovan är tagen från en sommarföreställning, en tradition som vi inte vill vara utan. För det är en så mysig känsla att komma och sätta sig ute på landet, med korna som betar intill och sedan bli bjuden på kultur av allra högsta klass. Musiken är en röd tråd i sommarföreställningarna - och det ger desa en alldeles egen inramning. Jag kan bara säga att jag är sugen på att åka dit snart igen - och då kommer jag att njuta av att se den vackra, vita kyrkan trona upp sig i fonden på kullen. Lustfyllda Lerbäck, ger mersmak! 

Var i vår vackra huvudstad igår för ett jobbmöte med arbetslivstidningen "Du och jobbet".

Det är skönt att byta miljö ibland, en kreativ hjärna suktar efter nya intryck och vyer emellanåt.

Vädret var underbart, så jag stuntade i tuben och promenerade tillbaka till stationen.

Duschade bort det inre dammet och kom hem som en ny människa.

Med helgen kom solen. Härligt att det blev så fint när alla - eller de flesta - var lediga.

Om det är något som jag ogillar både med facebook och bloggvärlden så är det tendensen till lyckotävling.

Därför tänker jag inte sticka under stolen med att jag inte varit i topp denna helg. Vet inte varför, det finns ingen egentlig orsak och kanske flera. Men någon slags vemod invaderade mig och sänkte de inre graderna till lägre än normalt. Men i vitsippeland har jag tillbringat flera stunder denna Valborgshelg - och får liksom spatt av att betrakta allt det vackra. Vet ju hur kort tid det varar så jag är noga med att njuta, att titta, att sitta och ta in.

Någon brasa blev det tyvärr inte, vi hade trevligt i gott sällskap. Men bristen på Valborgssånger höjde inte humöret direkt. När barnen inte vill åka iväg blir det liksom inte av. Slog på TV:n ikväll och fick i alla fall höra sångerna när Lunds studentsångare klämde i. Men det är inte samma sak. Ska leta på skivan också och spela den hela maj, kanske det känns lite bättre därinne.