Tänkte på det när jag lufsade runt i spåret igår kväll. Regnet dröp om varje por av kroppen och vi fick kryzza mellan pölarna grannen och jag. Men ut skulle vi, vi ville verkligen röra på oss. Det är kul att vara lite motvalls, tänka "jomen, det går väl visst" istället för "det går aldrig". Att bada i oktober, eller frivilligt prova på att bli en dränkt katt eller vad det nu rör sig om. Det ger en galen energi!