Blått är längtans färg! Jag blundar och känner doften av den späda, skira våren. Måste ut och fånga den imorgon igen! Varje dag vill jag uppleva den korta men magiska tiden. För varje år ropar den inre rösten allt starkare - kom ut och upplev mig innan det är försent!

Var hos min käre far ikväll, ja han kallas mest morfar nuförtiden. Men han är min pappa också.

Vi kastade pil och tog sen en tur till Blåsippsstället där vitsipporna nu brett ut sin vita filt.

Dottern var måttligt förtjust men någonstans tror jag ändå att ett frö är sått i hennes barndoms själ om att naturen är full av liv och kraft. Och våren är dess bästa tid! Hoppas i alla fall på det, för så var det med mig.

Jag fick hänga med i skog och mark och därför är min längtan till naturen för mig som vuxen konstant.

Kvällen bjöd sedan på lite läxläsning med sonen. Vi skrattade gott åt engelskauppgiften där han skulle översätta Astrid Lindgrens böcker. The children of Noisy Village - känns plötsligt helt annorlunda än Barnen i Bullerbyn!