Ibland blir jag stressad - och det är oftast när jag tycker att tiden susar förbi lika snabbt som slalomåkarna i backen.

Tycker inte att jag räcker till. Livet känns som en tårta som är fullproppad med aktiviteter och ju fler göromål - desto fler och mindre blir tårtbitarna. Då försöker jag tänka att det är de nära relationerna som är viktigast.

De vill jag ge störst del av kakan. Men ibland är det svårt ändå. För alla småsaker i hus och hem som ska fixas, allt som sker kräver sin tid. Och så sitter man där med almanackan och pustar. Igång i ett ständigt snurrande hjul.

Vet att jag tjatar om det men min värsta mardröm är att bli uppfattad som en hustru, mamma, dotter, syster eller vän som är upptagen. Som inte har tid. För mig är tid den största kärleksgåvan av dem alla, tiden är ovärderlig.

Ibland kan det här livet som vi lever 2012 kännas övermäktigt. Kan inte minnas att jag upplevt tidskarusellen som så påfrestande för några år sedan. Vet att det bara är jag - bara vi som kan ändra på det. Säga nej. Boka av.

En ständig balansgång. Bara som en sån sak, blåsippor och vitsippor blommar nu. Våren tog ett steg tillbaka, men när solen kommer ska jag till blåsippsstället och ta min kopp kaffe, Som traditionen bjuder. Våren väntar inte på mig, den kommer när den har lust.