Läste ett jättefint blogginlägg på Anna Dubergs blogg imorse om den stora kärleken till hennes tre systrar och blev direkt inspirerad att skriva utifrån mitt systerpespektiv. Om Anna och hennes tre systrar har träning som en av sina gemensamma nämnare, så har jag och mina syrror sången och musiken. Under det senaste året har vi gjort det roligaste man kan tänka sig tillsammans - att sätta upp en show. Jag har fått se Lena förvandlas till en rivig Nancy Sinatra och Åsa ta plats på scenen som en innerlig och öm Monica Z och en förbannad och mycket färgstark Aretha Franklin. Underbart! Men, det ska ni veta! Jag älskar mina systrar precis som de är - och är tacksam för att jag får vara en av dessa tre i syskonskaran. Det går inte en dag utan att jag tänker på dem, jag vill höra ifrån dem ofta och i tider när vi inte ses är det tomt och tyst. Systrar är som olika blommor från samma trädgård. Skulle inte vilja leva utan dem, vi vet en hel del om varandra och har kanske olika åsikter ibland. Men kärleken är stor och stark.

Lär gärna känna dem på deras bloggar - Lena på happygunhild.se och Åsapå asagasa.blogg.se

asagasa.blogg.se