Hade enorma problem med att komma ur sängen idag - och då hade jag inte ens en löprunda att skylla på i benen.

Kroppen värker av trötthet, den vill vila. En dag kvar och sen får den det. Hör att jag inte är ensam om detta trötta tillstånd. Syrran uttryckte det så bra - det är helt enkelt slut på solenergi i förrådet. Därför tänker jag samla på våraningar som en törstande i öknen. Eller kanske som örebroaren som satt insnöad i  i sin bil under ett antal veckor. Första fotbollsfikat fick vi njuta av i helgen. Visst - det var friska vindar! Men solen skymtade fram ibland och då kände jag att den inte är långt borta nu. Våren. Den kommer snart och den tar oss till ett högre plan.

Vi blir människor som lever igen. Det är risk för att jag blir som en trånande marskatt, fullkomligt galen. För jag längtar som en tokig, en besatt, en svulten. Längtar efter vår, ljus, värme, sol, färg och liv!