Det är skön, sömnig lördag. Ute yr snön så där bullerbyaktigt som när man var barn. Dricker mitt kanelkaffe och struntar i att jag är lite trött idag. Som en god vän brukar säga " det var ju så treevligt" igår och då får man vara lite seg. Fåglarna måste nog få lite mat, de har inte mycket att äta. Varken lammkött eller vaniljpannacotta till skillnad från vissa andra. När jag summerar gårdagen är det ändå en stund jag minns allra bäst. De tio minuterna på balkongen. Insvept i filtar och jacka - men ändå. Solen värmde, det droppade från taket och fåglarna kvittradesin aria. En föraning om att våren väntar bakom knuten.  

Jag gillar överraskningar! Mest av allt gillar jag att överraska - och gårdagen bjöd på två chanser.

På jobget hade vi förberett en liten hyllningssång till den stora sångerskan Whitneys ära. Arbetskamraterna såg något förvånade ut på fikat men inte missnöjda när vi drog till med "Saving all my love for you" till gitarr och bas.

På kvällen var det dags för blåsningen av min jubilerande man som intet ont anande körde in grannen till stan.

Grannens bil skulle hämtas, trodde han ja. Ända tills han kom till restaurangen och där dök vi upp. En underbar kväll blev det i glada grannars sällskap. Saknade Maria dock som däckat i sjukdom. Men vi får ta igen det framöver när vi ska köra "Halvåtta hos mig" några fredagar i vår. Ser fram emot nya trevliga grannstunder!