Måste bara säga att lördagen den 21 januari blev en höjdare! Glödhett i Fjugesta på Sparbanksbörsen, att det skulle bli trevligt, det visste vi, för Gunilla Pihlblad och gänget därute är fantastiska på alla vis. Men det var en totalupplevelse av lycka från morgon till kväll med repetition varvat med galet Glödprat och muntra skratt.

Här är det försnack runt bordet, stämningen på topp! Tack alla medverkande för en underbar dag!

Extra skönt var det att känna hur kraften återvände. 

Du som läser det här känner kanske mig på ett eller annat sätt. Du har en viss bild i ditt huvud - och förhoppningsvis i ditt hjärta - av mig - och säkert kanske någon fördom. Typiskt Annika liksom! Det är ju så vi människor fungerar, vi skapar oss en bild, nischar in varann i fack. Men - som Tony Irving skulle säga är det intressanta med människor att det finns så mycket mer. Du vet inte allt om mig, det finns en hel värld på insidan som du inte kan föreställa dig.

Egenheter, tankar, känslor - som döljer sig där bakom den där 40-plusytan. Och nu ska jag avslöja en egenhet.

Jag är en neonnörd! Nåt galet händer inuti när jag ser en neonskylt, jag måste bara komma närmare och insupa det jag ser. För jag blir liksom pirrig! Kan inte förklara det här och allt ska inte begripas, det är bara att stå ödmjuk inför mysteriet och acceptera. Men som sagt - en neonnörd som får ögonblickliga reaktioner i kroppen av lycka, det är jag! Vad har du för egenheter?  

Har haft paus från datorn några dagar. Blev med en väldigt obehaglig yrsel i förra veckan och det var bara att lägga sig stilla. Efter ett besök hos den skicklige massören konstaterades det att det kom från spända muskler i nacke och hals. Behandlingen gjorde underverk och nu mår jag mycket bättre. Tänker nu se till att gå till min massör regelbundet, det är värt varje krona.
Under dessa dagar i ryggläge har jag inte undgått att bevittna vad som händer i det politiska Sverige.

Många turer har det varit och så slutligen upplösningen av akt 1 igår med Juholts avgång. Dottern är även hon intresserad av nyhetsutvecklingen och följer spänt händelserna. Idag kom det:

 - Pappa, om du var politiker och jag också , vet du vad jag skulle göra då mitt under debatten?

- Nej?

- Kyssa dig! Då skulle de få se i TV4! utbrast hon och skrattade högt underbart gott och länge.

Ja, det vore inte dumt med lite kärleksfulla yttringar i den politiska hetluften nu!

Det är januari nu. Livet är liksom lite stelfruset och kyligt, eftersom det är midvinter.

Jag har aldrig varit så förtjust i årets första månad. Tycker att det är en seg tid, de värmande juleljusen är nedlagda i lådan och våren känns långt borta. Men på eftermiddagarna är himlen ljus allt längre. En fågel som sjunger i trädet är ändå en fågel. Jag blir lycklig av kvittret. Vi människor hör ihop med naturen, vi är ett med träden, djuren och blommorna. Inte så konstigt att vi mår bra av att vara i vårt ursprung. Inte ett dugg underligt att vi får ny kraft därute där våra sinnen vaknar. Varje gång jag har varit ute på promenad eller tagit en löprunda känner jag mig lättare till sinnet. Och allteftersom kylan ger med sig för vårsolen så tinar min frusna kropp och nytt liv spirar. Då vill jag aldrig gå in! Bara njuta av allt levande grönt och skönt därute. En fantastisk källa till liv - som en gratis vårdcentral öppet dygnet runt.

Det är lätt att fastna i gamla hjulspår. Lätt att ta saker, sammanhang och personer för givet. Det har ju alltid varit såhär - då måste det väl också fortsätta på samma vis? Nej. Livet fungerar inte så. Livet är en rörelse framåt hur du än betraktar det. Plötsligt är det dags att sätta fötterna i nytt vatten och testa. Plötsligt måste du ta avsked av en älskad människa fast att du inte vill. Klart att det är jobbigt. Klart att det är sorgligt. Vemodets vindar sveper in över dig, du sörjer. Tiden som du nyss hade finns inte mer. Den har blivit ett minne. Men när du stänger en dörr öppnar du samtidigt en annan. Var inte rädd, du kan inte stoppa utvecklingen, följ med vågen mot framtiden. Minns gårdagen och allt den gav med glädje och tacksamhet - men lev för sjutton idag! Så känns det här hos mig idag, lättare inombords. Något nytt är på väg - och jag ser fram emot våren. Kramar de jag älskar, de betyder allt. Njuter av att få finnas här och vara med dem, nära i sin vardag. Att ge min familj tid, det är av stor betydelse för att jag ska må bra.

Vad ska man hitta på en vanlig lördagskväll? Almanackan lika blank som flinten på en skallig man.

Dansa? har redan gjort. Laga mat? Har stekt hamburgarna. Kasta ut julen? Nej, sparar tills imorgon.

Lusläsa tidningen? Lockar inte. Umgås med dottern? Hon vill se på barnprogram. Blunda på soffan?

Somnade och då ringde det på dörren. Äta godis? Sparar till Gladiatorerna och till Mammut.

Plötsligt har det öppnat sig en lucka i tiden - och jag kommer på det: jag behöver inte fylla den!

Kan tända ett ljus och sätta mig ner, stirra in i lågan och låta tiden gå. Behöver inte springa jämt.

Men det sitter långt inne att komma på det, att det är möjligt att vara still. Jag ska prova. Vad som helst kan hända när man bara är. 

Tömde min mentala energi igår. När man sjunger på begravningar måste man kunna stänga av och fokusera på uppgiften, annars funkar det inte. Brukar kunna klara det bra. Men igår var det tyngre än jag förstått innan. Så vackert. Så sorgligt. Så mycket snörp i halsen av tårar som ville fram. Hela bygden var på fötter. Ljuset föll in så fint över blommorna och kistan framför altaret. En sådan makalös hyllning till en mycket älskad människa.

Vi tog oss igenom sången, det gick bra. Men sen kom den stora tröttheten. Det ledsna ville ut. Kroppen fick ta emot alla känslorna. Skönt att åka på en glad Glödfika idag, det lättade på trycket. Men jag ångrar ändå inte att jag ställde upp. Det var det enda rätta.

Vaknade med en midvinterblå känsla inombords. Tog en promenad i bitande kyla. Det blir en kall men klar och vacker dag. Dagens huvudperson älskade att röra på sig. Tänker på det när jag traskar fram i morgonljuset. Hela barndomen passerar revy i huvudet. Orientering på vår och vinter, samling vid klubbstugan, skidspåren på gärdet, alla barn klädda i blått och vitt. Är redo för ett tungt men viktigt uppdrag. Ljuset finns i sången, jag sätter mitt hopp till våren som anas i texten.