Ja, jag erkänner! Jag gillar att skämma bort mina barn. Göra det lilla extra, skapa stämning och minnen från barndomen. Precis som min mamma gjort för mig. Och hux flux så sitter traditionen där - och ve den mor som glömt hur det ska vara. Tursamt nog så finns de där barnen - och påminner - om man skulle ha råkat glömma nåt väsentligt. Som med lyxfrukosten. Hade jag faktiskt glömt - eller förträngt. Men det var ju lätt fixat. En groda i marsipan på tallriken med guldkant - och vips så infriades en av nioåringens förväntningar. Belöningen för mig - förstås att se hennes min. Höra hennes lilla skrik - men vad är det här? En groda?! Klart, lite kontrast till havregrynsgröten blev det ju. Ibland är kanske en marsipangroda på tallriken precis vad man behöver. Inte konstigt alls! Om man betänker hur våra frukostvanor är så kan man ju inte säga att de är så lustiga direkt!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Så efterlängtad! Den väcker oss till liv igen! Våren är här! ...

Underbart! Så kul att fota show! I'm Every woman. Så roligt det ska bli! Scenen väntar! ...

Så går vi in i det nya året. Så nytt, så fräscht och oskrivet! Så många möjligheter och spår! Jag njuter. Så väldigt skönt att ha en vår i sikte och en sommar sen som kommer. Det här senaste halvåret har jag lärt mig massor om hur det kan vara i live...

Så kom julen. Efter en lång, mörk och snålblåsig motvindshöst. Hela december är som en utsökt förrätt. Förväntan byggs upp. Tyvärr för lite musik i år, för tomt och tyst. Men i saknaden växer längtan och drivkraften att förändra. Till nästa jul blir ...

Den här hösten går mot sitt slut. December är vanligtvis en tid jag älskar. Efter några mörka månader går vi in i ljuset, sången och den inre värmen. Den här hösten liknar ingen annan. Minsta möjliga musik betyder minus i tillvaron. Utmaningarna har ...