Lycka kan vara pannkakstävling en vanlig onsdag - trots att sonen vann med sina amerikanska sirapsindränkta.

Lycka är också att sitta i puffen och slumra till. Tanken stilla, kroppen tung och varm.

Lycka är att tänka på lösögonfransen som snart ska komma till användning igen.

Eller att höra dottern för hundrade gången påminna om den kommande födelsedagens alla turer.

Lycka är att sitta i den nygamla soffan på jobbet och snöa in på dagens samtalsämne alltmedan snöflingorna faller mjukt utanför.

Lycka kan vara att se reklamen på bussen om den stundande melodifestivalcirkusen och känna att det är tecknet för tiden innan våren. Eller 14 fåglar på en gren som gör att du hajar till på promenaden.

Lyckorna i vardagen är rätt många - om du har ögonen med dig och upptäcker dem.

På hösten kan man plocka tranbär. De växer ute i myrarna, ligger dolda som stora röda lingon under grönskan i mossens tuvor. Ska du se dem måste du stilla dig, sjunka ned i mossan och gräva ett steg till. Det räcker inte att bara skrapa på ytan, då hittar du inte det du söker. Jag är inte förvånad över att så få människor plockat tranbär.

De flesta har inte tid eller förmåga att se djupare än till sina egna skor - och då missar de ju en massa information som ligger dold i nästa lager. Men de som verkligen bemödar sig om att gå ett steg djupare får en annan synbild - och kan gå hem nöjda med sin skörd.