Förvåningen var stor i morse när vi klev ut i en våraktig sörja och mildväder - för vi somnade i vinternatten.

Så efter denna rekordkorta vinter (!) blev jag glatt överraskad av fågelsång vid skolgården.

Nånting vaknade därinuti bröstet. En slumrande kvinna - eller åtminstone en kvinna på halvfart kände sig plötsligt som en marskatt. Tänk att ett ljud kan göra sån skillnad! Kände med ens att all längtan efter snö försvann.

Det är ju våren jag vill ha! Vill känna hur livsandarna spritter i mig som en bubblande bäck. Vill stå mot en husvägg med en kopp kaffe och blunda mot den första solen. Vill känna kraften i mig som en knopp färdig att spricka ut i blom. Men jag får lägga mig på spikmattan en stund och vänta. Än får jag gå med strumpor och skor, än finns det vinter kvar säger mor.